”Mina betyg gick från trista till fina på bara någon termin”

Det blev en skakig början på tonåren. Skolan gick trögt, det var svårt att koncentrera sig och plugget konkurrerades ut av spännande upplevelser utanför klassrummet. Men så kom vändningen för Agnes Borgstrand. Efter ett skolbyte till Prolympia Virserum byttes studietröttheten mot framtidstro och utbildningsdrömmar.

Agnes, idag 23 år, ser tillbaka på sina unga tonår med blandade känslor.

– Jag ansågs vara stökig, det var jag kanske också – men egentligen saknade jag mest stabilitet.

– Med facit i hand hade jag nog bara behövt att någon såg mig och ville hjälpa mig. Istället tvingades jag byta klass på min dåvarande skola, men det blev inte direkt bättre. Skolan kunde helt enkelt inte tillgodose mina behov som elev.

Efter ett antal misslyckade försök att få Agnes på banan beslutade hon sig för att byta skola helt. Valet föll då på Prolympia Virserum.

– Det visade sig vara ett av mina bättre beslut i livet. Redan från start fick jag utrymme att landa och hitta mitt lugn.

– De lärare jag mötte gav heller inte upp på sina elever. Istället kämpade de för varenda unge, även mig.

– Tillsammans med mina föräldrar såg lärarna till att staka ut en väg framåt för mig. De såg mig och var beredda att göra något litet extra för att jag skulle känna mig uppskattad och behövd i skolan.

Agnes, som aldrig tidigare i livet funderat över framtiden eller vidare studier efter grundskolan, fick plötsligt vittring på vuxenlivet och vad det skulle kunna innehålla.

– Under mina år på Prolympia gick mina betyg från trista till fina och plötsligt började jag tänka på och nästan drömma om framtiden.

– En dag kom jag på mig själv med att fundera på att studera vidare efter gymnasiet.

Planer på att forska

Med tiden skulle den funderingen övergå i handling. Idag studerar Agnes till förskollärare – ett yrke som hon känner mycket för.

– Som förskollärare lägger man grunden för allt lärande och jag vill vara en person som ger varje enskilt barn förutsättningar att lyckas. I framtiden vill jag dessutom utvecklas i min roll och bli förskolechef, eller få möjlighet att forska i psykisk ohälsa hos barn.

– En sak är i alla fall säker. Jag kommer alltid att sträva efter att bli en sådan pedagog som de jag mötte på Prolympia. Det är människor som gör skillnad på riktigt!