Kristoffer Videhult

Ibland för slumpen med sig något väldigt positivt. Fråga Kristoffer Videhult som halkade in på Prolympia av en ren tillfällighet. Och det är inget han ångrar.
– Jag har trivts sedan dag ett, säger han.

Kristoffer Videhult hade aldrig hört talas om Prolympia när hans fru fick höra att det fanns ett vikariat på skolan. Men han skickade en ansökan och fick jobbet. Sedan dess, 2010, har han blivit kvar.
– Jag har full förståelse för att människor byter bana eller arbetsgivare men för mig har det aldrig varit aktuellt sen jag började på Prolympia. Det är, såklart, för att jag trivs så bra här. Både med kollegor, elever såväl som arbetsgivare, säger han.

Han tycker att det goda arbetsklimatet speglar av sig på hela stämningen på skolan.
– Jag har trivts på mitt jobb från dag 1. Vi har ett öppet klimat, med kollegor som har liknande intressen. Trivs vi som arbetar på jobbet kommer det avspeglas på våra elever och det tycker jag att det gör. Det är viktigt att ha roligt på sin arbetsplats och det tycker jag att jag har på Prolympia. Vi har ett viktigt ”uppdrag”, men har inte jag roligt med mina elever och med de jag arbetar med hade jag nog inte varit kvar så länge jag varit.

Vilken är den största skillnaden på Prolympia och dina tidigare arbetsplatser?

– Framför allt gillar jag de korta beslutsvägarna. Vill vi få till en förändring kan jag gå till min rektor direkt, som oftast kan ge mig svar direkt. Det täta samarbetet mellan alla på skolan gillar jag också. Allt ifrån ledning till kurator, skolsköterska och mina kollegor såklart. Det är mycket som blir enklare då, plus att jag känner att jag kan förändra saker vilket också är givande.

Kristoffer Videhult

  • Behörighet:

    Svenska samt idrott och hälsa.

  • På Prolympia sedan:

    2010.

  • Idrottsbakgrund/-intresse:

    Har spelat fotboll nästan hela sitt liv. Började när han var 6 och gjorde sin sista seriematch för tre år sen när han var 44. Utöver det så har Kristoffer testat väldigt många sporter i unga år. Då han är uppvuxen i basketmetropolen Luleå fastnade han snabbt för basket och spelade det till och från till dess att han var drygt 20 år. Mest som en vinteraktivitet parallellt med fotbollen som till slut tog alltför mycket tid. I dag är han ledare i både fotboll och basket för barn/ungdomar. På fritid däremot är tennis bland det roligaste han vet – både att titta på och att spela.